"Även om jag tror att du är borta föralltid ur mitt liv, även fast jag inte vill att det ska vara så, jag vill inte känna såhär men jag saknar dig mer & mer för varje dag. Det var mera än ett år sedan allt förändrades, allt tog slut, men du var speciell, du har min kärlek. När jag tänker tillbaka så rinner tårarna, när du fanns här brevid mig det känns som igår men ändå så långt borta, när jag skriver det här rinner tårarna återigen & alla minnen från den tiden spelas upp i mitt huvud som en film. Jag glömde en gång hur mycket du betyder för mig & jag önskar mer än något annat att kunna få uppleva våra år tillsammans igen, från början utan ett slut..
Vad ska man göra nu, nu när tiden är slut, fan varför blev det såhär?"
Fan också jag trodde verkligen jag glömt att det här, men det är något jag aldrig kan glömma, som jag aldrig kan släppa, för det finns något inom mig som aldrig någonsin kommer att försvinna. Varje dag i mera än ett år, så är det så konstigt att jag tycker att det här så svårt? Alla minnen alla dagar påminner mig, jag känner saknad, tomhet, det är DIG som jag saknar!
Försökte allting men inget av det hjälpte, & tiden gick nu nu kan vi inte spola den tillbaka, tillbaks då allt var bra igen. Men nu börjar jag förstå, det kommer aldrig tillbaks, måste försöka glömma det som var, gå vidare i livet trots att jag inte vill. Jag säger att jag glömt det, jo att allt är helt okej, bara fejka mer & mer, men fuck it, för hur ska jag någonsin glömma dig!?
Det var mycket som gick fel & jag ångrar mina val när det kommer till dig, skulle ha tänkt efter mycket mer, sett konsekvenserna av mina handlingar & val, fuck jag skulle varit tydligare med vad jag ville, kämpat för det, men jag trodde aldrig det skulle gå så långt att jag förlorade dig förevigt!
Jag kan bara tänka tillbaks & minnas tiden som vi hade, men ingen vet, ingen förstår, vad som alltid kommer finnas inom mig. Du."