Sitter på Centralen nu. Vem gör mig sällskap?

Aja, tänkte iaf skriva lite mer om det jag bloggade om i förra inlägget. Ni vet om det här med min självkänsla & mitt självförtroende för mig själv.

This is how it is:

Jag har inte alltid har en enorm självkänsla. Självförtroende har jag alltid haft.
Jag har alltid tillhört de som fick trevliga kommentarer om sitt utseénde. Minns inte hur gammal jag var när det började, men jag har fått höra det under hela min skolgång ialafall så långt minns jag. Sen när vi varit utomlands är det ju en annan sak eftersom att jag är blond med blåa ögon det är klart att man drar uppmärksamheten till sig då från de som inte är vana vid de.
Så som sagt självförtroende har det egentligen aldrig varit någon brist på, jag har alltid varit nöjd med mig själv, oavsett om det är direkt på morgonen eller då jag är uppsminkad & uppklädd etc.
Jag har alltid älskat mig själv, min kropp, mitt utseénde!

Sen min självkänsla, kan jag vara ärlig & säga på en gång att den självkänsla jag har idag, är Jimmys förtjänst.
Förr i tiden om man säger undvek jag att säga eller göra vissa saker för jag oroade mig för folk skulle tycka & tro.
Som person när jag gick i högstadiet var jag ganska osäker & bara efter några månader i första terminen i 7an hamnade jag i totalt fel umgängeskrets, bland människor som var mina "vänner" för att de såg att jag inte hade någon säkerhet i mig själv. De tog mig med, jag var med dem, de var starka, hårda killar som inte vek för något eller någon för att föra fram sin åsikter !
Men som sagt, jag känner dem inte idag.
Jag är en annan person idag än vad jag (trodde att) jag var då.
  
Min självkänsla är något man inte knäcker, jag å andra sidan har under åren blivit duktig på att se precis hur du knäcker en annan människa psykiskt!
Mig säger man inte vad som helst till & mig behandlar man inte hur som helst som man själv anser. Då får man snart se på faan kan jag garantera!
Jag accepterar inga förolämpningar, inpa påhopp, inga falska rykten, inga falska människor vid min sida, inte att någon ljuger för mig eller mina närmaste!
Det är mycket man inte gör i min omgivning.
Som jag också skrev i förra inlägget så tillhör jag kategorin "robotar" när det gäller vad andra människor säger & gör. Det skiter jag fullständigt i. Vad man anser om mig det får man så gärna göra, det rör inte mig i ryggen vad icke-önskvärda personer tycker om en.
Det går inte ens in igenom ena örat.
Jag är den jag är, den jag vill vara också, tycker någon inte om det så, aa, synd för dig lilla stackare men vad rör det MIG!!??
Inte ett piss faktiskt serru!
Jag har allt jag vill ha, alla jag vill ha i mitt liv. Jag lever ett liv som för mig är en dans på rosor,utan taggar på kvistarna.
Det är ett liv jag inte alltid levt, det ska alla veta & fan förstå det!
Det livet jag har levt, ett rent helvete, är inget jag någonsin kommer att skiriva om här(ni kan sluta hoppas på en gång ;)), det är mitt förflutna, det är ett avslutat kapitel i mitt liv.

S förstå då också varför jag idag har en sån självkänsla som jag har. För att jag har varit med om det mesta. Därför kan ingen nå mig mentalt oavsett vad man än försöker sig på.
Man kan inte spela ett spel mot en spelare man inte känner innan & utan!
Spelar du mot mig förlorar du, det finns inget annat alternativ för dig förutom förlust.
Så enkelt är det bara!


Så, this is me.
Sen vill jag bara tillägga att nu är det inte alls så att jag är en stenhård kontrollerande bitch, jag är som tjejer i almännt, snäll, trevligt älskar att träffa nya människor osv.
Men ovanstående är vad som händer om man sätter fel sida emot mig, eller behandlar mig eller mina nära på fel sätt. Det är då man sätter igång ett spel..
Och den som ger sig in i leken, får leken tåla...

Men, like I said. Jag kan kanske verka hård, men då måste man också ha en egen självkänsla & våga prata med mig, lära känna mig om det är det man vill dvs.
Titta på Jimmy bara ;)
Han är min själsfrände kan jag lova. Precis som jag vad gäller självförtroende/känsla.
Sen var jag ju också intreserad som fan av honom & då går det ju lättare såklart!
Men ni fattar.

Jag skiter i vad folk tycker om andra tycker jag att jag vill lära känna någon så gör jag fan i mig det också, oavsett hur många som inte tycker om denne person!
För mig är det en självklarthet. Att man ska ge alla samma chans, oavsett rykte, hudfärg, intressen el dyl.
Sen är det en annan sak om man inte har något gemensamt, som jag kanske inte direkt gillar den här emo-stilen som finns, då umgås jag inte heller med sådana för att varken jag eller dem tillför varnn något av intresse, om ni fattar.

Nu ska jag springa till tåget, det går 20.40

Är nog rätt trött när jag är framme & så ska jag jobba på älskling 1års present så blir nog inget mer inlägg idag.
Hörs imorgon innan eller efter mötet vid 11!
Wish me Luck!!;)

Kisses


///BellaVictoria