Nu är min älskade mobil äntligen tilbaka hos mig igen :D, fast jag saknar dock lånemobilen, den var så bra den också & mindre så nu tycker jag att min är jätte stor, men jag vänjer mig vid den igen, har ju redan gjort det en gång så:)..




"Nu har jag hittat rätt ord att beskriva min saknad till dig med, rätt beskrivning för hur det känns att ha varit ifrån dig alldeles för länge.

Det känns som om vi lever under 1940-talet, under andra världskriget, och att du är en värnpliktig soldat som för ett bra tag sen gått ut i kriget.. Och hemma sitter hans flickvän, som väntar varje dag, varje sekund som går av hennes tid ensam, på att hennes älskade en dag ska komma hem till henne igen.
Hon önskar så att få se honom igen, få känna hans närhet igen, få ge honom det han nu saknar..
Men hon vet inte när hon kommer att få se sin älskade igen..
Hon vet inte vilken dag han kommer hem från kriget.. 
Men hon hoppas & väntar tålmodigt varje dag, även om saknaden håller på att slita sönder henne inombords.
Hon kommer alltid att leva med vetskapen om att hennes älskade alltid finns med henne, inom henne & det är det enda som gör saknaden mindre, att veta att han alltid lever inom henne oavsett vad som händer..
Och hon kommer alltid att stå vid hans sida, i krig & i fred, i ljus & i mörker, precis som hon en gång lovat honom."

<3



///BellaVictoria