Vet ni? Jag trodde aldrig att jag skulle erkänna det här för någon & allra minst för mig själv. Jag trodde aldrig att det skulle hända mig igen. Jag var nog en av de som hatade kärlek, just för den anledningen att jag aldrig helt fått riktig kärlek, aldrig få känna på hur det känns att bli lika älskad av den jag själv älskar. Det har jag aldrig fått uppleva.
Jag har blivit sårad & illa behandlad av killar sen den dag jag blev intresserad av dem.
Och sista gången jag blev sårad, var bara några månader sen, men det var också den som kändes mest av alla gånger.
Efter den gången, sa jag upp all kontakt med kärlek, lovade mig själv att aldrig mer bli kär, "Du blir ändå bara sårad, ditt hjärta kommer aldrig bli helt någonsin igen, inte efter allt i ditt liv!". Så sa jag till mig själv..
Jag ville inte ha någons närhet, ville inte höra om andras kärlek, hatade allt som hade med kärlek att göra.
"Stackars tjej hon blir snart sårad för att hennes kille bara ville en sak sen var det bra för honom." så tänkte jag om alla de par jag såg, både på skolan & på stan. "Det där kommer aldrig någonsin vara jag, för jag är inte dum, jag vet vad killar går för & vad de vill!", sa jag med lättnad till mig själv. Så sa jag till mig själv..

Men jag hade fel...
Och det är det jag menar med att jag aldrig trodde att jag skulle erkänna för mig själv eller någon annan. Men jag hade fel, så fel som någon människa bara kan ha.
Jag säger inte att jag tycker om de killar som sårat mig, dem kommer jag alltid hata, för de tillhör den 80% av det motsatta könet som inte vet hur man behandlar en tjej.
Men sen finns det också den 20% som är normala killar, som vet hur man ska behandla en tjej, som alltid är snäll emot henne, som aldrig någonsin skulle kunna göra henne illa, varken psykiskt & ännu mindre fysiskt.
Tyvärr finns det inte många i den kategorin..
Och jag visste en gång i tiden för inte alls länge sen att de ens existerade.. Men nu vet jag det.
OCh att beskriva hur det känns att älska någon så mycket, & då bli lika mycket älskad tillbaka, att varje dag få höra hur mycket du betyder, hur underbar du är, att aldrig känna sig ensam, trots att den personen inte är hos dig, att känna att han alltid är hos dig vart ni än befinner er, att för första gången i livet få gråta av lycka för att du är så glad för att den personen är den han är, äkta. DET är en känsla ingen kan beskriva.
Allt jag kan beskriva den med är att: Jag är hel igen. Tack vare dig.

Det du säger till mig varje dag, det vi pratar om, det vi har, är så underbart som något jag bara trodde kunde existera i himlen. Men det måste vara himlen jag lever i numer. Och du är den finaste ängeln.
Och för första gången i mitt liv, förstår jag nu, att jag alltid kommer att leva i den himlen, oavsett vad, jag, vi kommer stanna här, Forever and Ever..

Allt det vackra du säger till mig, det får mig att bli mållös, jag vet inte hur jag ska kunna beskriva att jag jag känner samma för dig, med ännu underbarare ord än de du säger till mig.

När jag dör, älskling, så kommer mina sista ord till dig bli:
"Tack, för att jag fick förstå att äkta kärlek finns, och för att jag fick uppleva den, för att du alltdig stannade hos mig, aldrig sårade mig eller gjorde mig illa på något sätt, tack min älskling. Jag vet att vi kommer att ses snart igen, i nästa liv, & tills dess ska jag vänta på dig. Jag älskar dig.."

Min sista tanke ïnnan jag somnar är alltid du, & min första tanke på morgonen när jag vaknar är alltid du.


"Genom vinden och regnet, står hon hård som en sten, i en värld hon kan resa sig över.
Men hennes drömmar ger henne vingar och hon flyger till en plats där hon är Älskad"

///BellaVictoria